söndag 22 april 2012

Söndagen den 14:e oktober spelar jag på Victoriateatern i Malmö. Mitt framträdande kommer att spelas in av den gamla legendariska etiketten Nacksving som tar med sig man och allt. Det hela är tänkt att resultera i en liveskiva med outgivna låtar. Eventuellt halkar några redan utgivna låtar med som bonusspår om de blir särskilt lyckade. Antagligen ordnar vi någon särskild deal för besökare så att de billigt kan lägga beslag på denna dokumentering av aftonen. Kvällen till ära har jag också med mig Dan Viktor och Sara Thuresson som kommer att göra var sitt set, så den som kommer får mycket för sin slant...eller de 150 småslantar som det kostar, närmare bestämt.


Dock är jag inte sysslolös innan dess heller. Jag har kommit ungefär halvvägs bland mina 20 jubileumsspelningar för ABF Malmö, som görs med anledning av förbundets 100-årsjubileum. Till hösten kommer ABF Skåne dessutom att börja skicka runt mig i landskapet med anledning av samma jubileum. Höjdpunkten i det sammanhanget blir ju dock i vecka 24 då jag kommer att uppträda lite var stans på scener och spontant runt Kulturhuset och Kungsträdgården i Stockholm, då ABF-folk från hela landet är uppe och träffas och firar.


Lördagen den 19:e maj spelar jag med Caj Karlsson på Tröls i Malmö och någon gång under sommaren spelar i Norrekatts park i Halmstad och till hösten spelar jag runt om i sydsverige med progglegenden Jan Hammarlund. Ett givet stopp på den sistnämnda turnén blir på Scala i Ystad, som för övrigt blir ny hemmaarena för min och Åsas akustiska klubb Svensson-Svensson. Stället är landets första byggda biograf med 130 platser och en fantastisk atmosfär. De visar fortfarande stumfilm då och då. Bland annat har man två kvällar på sig att se oscarsvinnande The Artist där nu i veckan. Kan inte missas! Vi ses på vägarna!

lördag 22 oktober 2011

Kiropraktorer på Börshuset

I början av oktober spelade jag för en 75-årsjubilerande sammanslutning för kiropraktorer på Börshuset i Malmö. Kvällen till ära hade jag skrivit en Kiropraktorsång där jag för säkerhets skull bakat in alla fördomar jag kunde komma på om yrket i fråga. Den uppskattades högljutt av jubilarerna, men jag har lite svårt att se nåt annat sammanhang där den skulle göra sig särskilt bra, men jag lägger ut texten här i alla fall:

När jag satt i skolbänk, i alla dessa år
Satt jag på ett sätt som har lämnat vissa spår
Ej i form av kunskap, nej den gick mig förbi
Allting jag har lärt mig är från hårdhänt empiri
Nej, de spår som sattes, de sattes i min kropp
Som ofta värker illa från fot till huv'ets topp
Inte minst min nacke som ser  ut som på en gam
Gjorde att jag en dag sökte upp en liten dam

Damen som jag menar har ett mottagningskrypin
men jag läste ej på skylten innan jag gick in
Jag kan ju inte läsa som ni säkert förstår
Jag halvlåg ju i skolan på lektionerna och sov
Men stället var så mysigt, med en vackert vinröd brits
Och ur en liten stereo flöt kramgoa hits
Så jag la mig på britsen jag och vänta' på min tur
Och min vana trogen låg jag snart och tog en lur

Jag väcktes på ett sätt jag fann helt oerhört brutalt
Så jag skrek ut min ångest både högljutt och nasalt
Jag tänkte att "behandlingen är ju helt skandalös!
Säg var har jag hamnat hos för underlig massös?!"
Hon bad mig ligga stilla och att ta det lite lugnt
Och sa "Det var väl utmärkt att vi fann din ömma punkt!"
Så jag höll mig på mattan, eller britsen om ni vill
Och utstod lite mer av benknäckande till

Vid tiden när det hände förstod jag inte alls
Människans behandling av min nacke, rygg och hals
Jag tog mest för givet att hon var psykopat
Nu tror jag kiropraktor eller kanske naprapat
Av detta har jag lärt mig att är man hållningslös
På halsbrytande äventyr med en liten tös
Då är det ganska viktigt - för att ej bli helt knäckt
Att inte sova när hon instruerar dig så käckt

När jag satt i skolbänk, under alla dessa år
Satt jag på ett sätt som har lämnat vissa spår
Ej i form av kunskap, nej den gick mig förbi
Nej, allting jag har lärt har vart från hårdhänt (!) empiri

onsdag 27 juli 2011

"Möllans egen skald"...jo, jag tackar jag!

På sin helsida i Aftonbladet (16/7-11) om sommarens smultronställen skriver Staffan Heimersson om Möllevången i Malmö. Bland annat skriver han då följande om mig:

fredag 22 juli 2011

En liten ursäkt och en liten fundering

Från olika håll har jag fått en del kritik för mitt korta inlägg "Ett anspråkslöst förslag", från den 22 juni, nedan. Man har på sina håll uppfattat mina avslutande rader om att ställa upp och pistolhota grekiska miljardärer som lite väl magstark. Detta kan jag ha viss förståelse för. Min tillspetsade formulering var inte nödvändigtvis så rolig och med en så tydlig glimt i ögat som jag först tyckte. Om någon - vare sig hon är grekisk korrumperad miljardär eller ej - känner sig kränkt eller illa till mods av min lilla textstump är jag uppriktigt ledsen.

Med det sagt måste jag dock få ventilera en liten fundering kring det här. Skriver man det jag gjorde visar man givetvis upp ett förakt för den grupp man raljerar med och får kanske räkna med att betraktas som hatisk och destruktiv, oavsett hur uppenbart skämtsam man tycker att man varit. Påfallande ofta tycks dock vissa komma undan med att uttrycka sig föraktfullt om hela folkgrupper, bara det görs i rätt media, om rätt folkgrupper och bara man presenterar det som fakta och inte i form av svart humor. Det ser vi inte minst i den senaste syndabocken på modet: Den Late Greken. Som alltid när kapitalismen havererar gör maktens megafoner allt för att hitta syndabockar, vilket vill säga: hitta orsaker andra än de som pekar på brister i själva systemet. Och som vanligt är det gamla unkna föreställningar om etnicitet, folkkynne och ras som bubblar upp när borgerlighetens ytliga förståelse av sitt eget samhällsbygge sätts på prov. Under mellankrigstiden var det juden, i Sverige har vi muslimen/invandraren/socialfallet och i EU har man nu enats om Den Late Greken.

I Expressen har ansedda journalister kunnat sitta och på allvar hävda att greker i allmänhet är latare än andra. Och då är det ju inte mina nämnda grekiska miljardärer man syftar på, utan de lögner som valsar runt i den svenska pressen gäller grekiska löntagare som påstås gå i pension vid 55 års ålder och förväntar sig att plikttrogna nordbor ska betala kalaset. Sanningen är givitvis en annan. Naturligtvis finns det enskilda yrken och vissa avtal där folk i Grekland, liksom i Sverige, kan gå i pension i tidig ålder. Här hos oss händer det ju t.ex. att piloter pensioneras redan vid 45. Men i genomsnitt pensioneras en grek senare än t.ex. en tysk.

Myt nr 2 handlar om Den Slösaktige Greken: han slösar enorma resurser på den offentliga sektorn och lever därför "över sina tillgångar". Här ska det ju för det första sägas att det är en extrem högerståndpunkt att hävda att offentliga investeringar per definition är slöseri, men även om man godtar att världen ser ut så - att offentliga pengar alltid är bortslösade pengar - så håller inte resonemanget. Grekland lägger nämligen 42% av sin BNP på offentlig sektor, medan Sverige lägger 54% och Storbritannien lägger 50%.

Varför kallas då inte svenskar och britter för slösaktiga och tyskar för lata? Jo, för att kapitalismen i dessa länder inte har havererat.
Ännu...
På ett tag...
I dessa länder har man därför ännu inte behövt leta upp en förklaring som medvetet skjuter över ansvaret för det skedda på andra, svagare grupper än de verkligt ansvariga. De verkligt ansvariga? Ja, de där som jag hade velat se uppställda på ett grekiskt torg, du vet. De som beskattats så lite att statens finanser ser ut som en schweitzerost och ändå har fräckheten att roffa åt sig belopp motsvarande dubbla statsskulden genom korruption och sen lämnar skutan åt de knegare som sen pekas ut som lata.

Så det är inte bara i denna blogg, utan än mer i svensk, borgerlig massmedia som man sysslar med hatiska, föraktfulla skriverier. Skillnaden är möjligen att man där förväntar sig att bli tagna på bokstavligt allvar.   

onsdag 20 juli 2011

Ingen bra idé?

Den här texten skickade jag in till Sydsvenskans insändarsida efter att ha läst en av den politiske chefredaktörens helsidor:

"I sin artikel Ingen bra idé (Sydsvenska Dagbladet, 10/7-11) menar Per T Ohlsson att kommunismen inte är "en bra fast lite missförstådd idé", utan att den redan som ideologi är livsfarlig. Dock visar Ohlsson aldrig hur kommunismen är dålig som idé: han rabblar bara dödssiffor ur Stalins, Maos och Pol Pots syndaregister och praktik. Enda gången han snuddar vid idelogin är när han skriver att "diktatur är en nödvändig förutsättning för planekonomi". Nå, hur hade det sett ut om marknadsekonomin uteslutande bedömts efter dess värsta avarter, som när britterna hanterade den indiska massvälten för drygt hundra år sedan genom att inte öppna sädeslagren av hänsyn till marknadsmekanismerna, vilket ledde till tiotals miljoner dödsoffer (enligt Svält och kolonialism av miljöprofessorn Mike Davis)?

Det är svårt att slå ihjäl en ideologi enbart med hjälp av talande exempel ur praktiken: meningsmotståndare behöver ju bara hitta exempel som nyanserar. Som att det var det kommunistiska Vietnam som befriade Kambodjas folk från Pol Pot, medan det kapitalistiska USA dels banade väg för honom med sina massiva bombmattor utan krigsförklaring runt 1970 och senare stödde honom i FN då han kastats tillbaka ut i djungeln av Vietnam. Och varför skulle de sydafrikanska kommunister som tillsammans med ANC införde demokratin dras över samma kam som Nordkorea? Varför skulle Maos terror döma ut Kuba, som trots ett halvt sekel med en fientlig supermaktsgranne bara har samma antal politiska fångar som Sverige höll i arbetsläger 1939-42 då vi var i ungefär samma utrikespolitiska läge? Och så vidare...

Vill Ohlsson diskutera idéer, eller bara lägga locket på? Är det en tillfällighet att hans text sitter på samma uppslag som nobelpristagaren Joseph E Stiglitz artikel Kapitalismens ideologiska kris? Sydsvenskan kanske inte kan låta bli en text av ett högdjur som Stiglitz, men med Ohlssons text gör man sitt bästa för att läsaren ska förstå att det inte finns några alternativ här i världen. Ens bland idéer.
Kristian (von) Svensson
författare och artist, Malmö"

-----------
Ett förtydligande och en utvikning kanske kan vara på sin plats angående det jag skriver om de kubanska samvetsfångarna i den refuserade texten ovan; människorättsorganisationer brukar tala om ungefär 500 politiska fångar på Kuba (påven pratade om 200 när han var där), vilket är ganska exakt samma antal personer som Sverige satte i arbetsläger som en eftergift åt tyskarna innan andra världskriget vände. Den gången var det kommunister och spanienveteraner (svenskar som slagits för demokratin under spanska inbördeskriget) som låstes in och fick sina tidningar belagda med transportförbud. Upptill detta höll sig dock Sverige också med läger för utländska medborgare som uppehöll sig i landet och vars politiska åsikter inte föll vår regim i smaken. Till dessa läger fördes ung 1500 personer utan rättegång och ofta utan att anhöriga fick veta vart personen ifråga tagit vägen. 

Om det senare kan man läsa i den nyligen utkomna avhandlingen Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg. Där återfinns bl.a. den pikanta historien om hur Tage Erlander i sina memoarer nämnde en viss tysk socialdemokrat som han visste hade flytt till Sverige under kriget men som han påstod att han tyvärr inte hade haft möjlighet att träffa på den tiden; till saken hörde att Erlander under kriget varit högste ansvarige för just de hemliga utlänningslägren och mycket väl visste var den tyske "kamraten" hade placerats av Erlanders egna underordnade...

Detta var alltså en form av (nedtystad) hantering som Sverige ägnade sig åt efter bara ett par år i utrikespolitiskt trångmål. Man kan ju undra hur vår repression hade sett ut om pressen från stormakterna fortsatt under ett halvt sekel - som den gjort för Kuba? Vad hade t.ex. IB utvecklats till? Ett regelrätt Stasi, eller dödsskvadroner efter latinamerikanskt snitt? Hursomhelst blir det svårt att - som Per T Ohlsson - låta påskina att kapitalistiska länder aldrig skulle nedlåta sig till sånt som kommunistregimer gjort alltför ofta. Och i så fall: hur kan han då påstå att de våldsamma och förtryckande dragen skulle finnas inbyggda i själva idéerna bakom det ena systemet/ideologin, men inte i det andra?

onsdag 22 juni 2011

Ett anspråkslöst förslag

Hallandsposten (Oberoende liberal) uppger att Greklands underskott är 340 miljarder euro men att landets miljardärer tjänat 600 miljarder euro genom korruption och sedan gömt dem i olika utlandskonton. Det sistnämnda har naturligtvis gjorts för att pengarna icke skall kunna spåras, men istället för att landets fattiga ska betala en ännu större del av kakan än vad de redan gör (enligt det här tv-reportaget http://svtplay.se/v/2461534/de_fattiga_betalar_skatt_och_de_rika_ingentinga )så hade man ju kunnat lösa det hela med bara 4 enkla medel: 1 torg, 1 kö av uppställda miljardärer, 1 pistol och 1 ultimatum. Ta-daaa!