Ingen bra idé?

Den här texten skickade jag in till Sydsvenskans insändarsida efter att ha läst en av den politiske chefredaktörens helsidor:

"I sin artikel Ingen bra idé (Sydsvenska Dagbladet, 10/7-11) menar Per T Ohlsson att kommunismen inte är "en bra fast lite missförstådd idé", utan att den redan som ideologi är livsfarlig. Dock visar Ohlsson aldrig hur kommunismen är dålig som idé: han rabblar bara dödssiffor ur Stalins, Maos och Pol Pots syndaregister och praktik. Enda gången han snuddar vid idelogin är när han skriver att "diktatur är en nödvändig förutsättning för planekonomi". Nå, hur hade det sett ut om marknadsekonomin uteslutande bedömts efter dess värsta avarter, som när britterna hanterade den indiska massvälten för drygt hundra år sedan genom att inte öppna sädeslagren av hänsyn till marknadsmekanismerna, vilket ledde till tiotals miljoner dödsoffer (enligt Svält och kolonialism av miljöprofessorn Mike Davis)?

Det är svårt att slå ihjäl en ideologi enbart med hjälp av talande exempel ur praktiken: meningsmotståndare behöver ju bara hitta exempel som nyanserar. Som att det var det kommunistiska Vietnam som befriade Kambodjas folk från Pol Pot, medan det kapitalistiska USA dels banade väg för honom med sina massiva bombmattor utan krigsförklaring runt 1970 och senare stödde honom i FN då han kastats tillbaka ut i djungeln av Vietnam. Och varför skulle de sydafrikanska kommunister som tillsammans med ANC införde demokratin dras över samma kam som Nordkorea? Varför skulle Maos terror döma ut Kuba, som trots ett halvt sekel med en fientlig supermaktsgranne bara har samma antal politiska fångar som Sverige höll i arbetsläger 1939-42 då vi var i ungefär samma utrikespolitiska läge? Och så vidare...

Vill Ohlsson diskutera idéer, eller bara lägga locket på? Är det en tillfällighet att hans text sitter på samma uppslag som nobelpristagaren Joseph E Stiglitz artikel Kapitalismens ideologiska kris? Sydsvenskan kanske inte kan låta bli en text av ett högdjur som Stiglitz, men med Ohlssons text gör man sitt bästa för att läsaren ska förstå att det inte finns några alternativ här i världen. Ens bland idéer.
Kristian (von) Svensson
författare och artist, Malmö"

-----------
Ett förtydligande och en utvikning kanske kan vara på sin plats angående det jag skriver om de kubanska samvetsfångarna i den refuserade texten ovan; människorättsorganisationer brukar tala om ungefär 500 politiska fångar på Kuba (påven pratade om 200 när han var där), vilket är ganska exakt samma antal personer som Sverige satte i arbetsläger som en eftergift åt tyskarna innan andra världskriget vände. Den gången var det kommunister och spanienveteraner (svenskar som slagits för demokratin under spanska inbördeskriget) som låstes in och fick sina tidningar belagda med transportförbud. Upptill detta höll sig dock Sverige också med läger för utländska medborgare som uppehöll sig i landet och vars politiska åsikter inte föll vår regim i smaken. Till dessa läger fördes ung 1500 personer utan rättegång och ofta utan att anhöriga fick veta vart personen ifråga tagit vägen. 

Om det senare kan man läsa i den nyligen utkomna avhandlingen Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg. Där återfinns bl.a. den pikanta historien om hur Tage Erlander i sina memoarer nämnde en viss tysk socialdemokrat som han visste hade flytt till Sverige under kriget men som han påstod att han tyvärr inte hade haft möjlighet att träffa på den tiden; till saken hörde att Erlander under kriget varit högste ansvarige för just de hemliga utlänningslägren och mycket väl visste var den tyske "kamraten" hade placerats av Erlanders egna underordnade...

Detta var alltså en form av (nedtystad) hantering som Sverige ägnade sig åt efter bara ett par år i utrikespolitiskt trångmål. Man kan ju undra hur vår repression hade sett ut om pressen från stormakterna fortsatt under ett halvt sekel - som den gjort för Kuba? Vad hade t.ex. IB utvecklats till? Ett regelrätt Stasi, eller dödsskvadroner efter latinamerikanskt snitt? Hursomhelst blir det svårt att - som Per T Ohlsson - låta påskina att kapitalistiska länder aldrig skulle nedlåta sig till sånt som kommunistregimer gjort alltför ofta. Och i så fall: hur kan han då påstå att de våldsamma och förtryckande dragen skulle finnas inbyggda i själva idéerna bakom det ena systemet/ideologin, men inte i det andra?