Från olika håll har jag fått en del kritik för mitt korta inlägg "Ett anspråkslöst förslag", från den 22 juni, nedan. Man har på sina håll uppfattat mina avslutande rader om att ställa upp och pistolhota grekiska miljardärer som lite väl magstark. Detta kan jag ha viss förståelse för. Min tillspetsade formulering var inte nödvändigtvis så rolig och med en så tydlig glimt i ögat som jag först tyckte. Om någon - vare sig hon är grekisk korrumperad miljardär eller ej - känner sig kränkt eller illa till mods av min lilla textstump är jag uppriktigt ledsen.
Med det sagt måste jag dock få ventilera en liten fundering kring det här. Skriver man det jag gjorde visar man givetvis upp ett förakt för den grupp man raljerar med och får kanske räkna med att betraktas som hatisk och destruktiv, oavsett hur uppenbart skämtsam man tycker att man varit. Påfallande ofta tycks dock vissa komma undan med att uttrycka sig föraktfullt om hela folkgrupper, bara det görs i rätt media, om rätt folkgrupper och bara man presenterar det som fakta och inte i form av svart humor. Det ser vi inte minst i den senaste syndabocken på modet: Den Late Greken. Som alltid när kapitalismen havererar gör maktens megafoner allt för att hitta syndabockar, vilket vill säga: hitta orsaker andra än de som pekar på brister i själva systemet. Och som vanligt är det gamla unkna föreställningar om etnicitet, folkkynne och ras som bubblar upp när borgerlighetens ytliga förståelse av sitt eget samhällsbygge sätts på prov. Under mellankrigstiden var det juden, i Sverige har vi muslimen/invandraren/socialfallet och i EU har man nu enats om Den Late Greken.
I Expressen har ansedda journalister kunnat sitta och på allvar hävda att greker i allmänhet är latare än andra. Och då är det ju inte mina nämnda grekiska miljardärer man syftar på, utan de lögner som valsar runt i den svenska pressen gäller grekiska löntagare som påstås gå i pension vid 55 års ålder och förväntar sig att plikttrogna nordbor ska betala kalaset. Sanningen är givitvis en annan. Naturligtvis finns det enskilda yrken och vissa avtal där folk i Grekland, liksom i Sverige, kan gå i pension i tidig ålder. Här hos oss händer det ju t.ex. att piloter pensioneras redan vid 45. Men i genomsnitt pensioneras en grek senare än t.ex. en tysk.
Myt nr 2 handlar om Den Slösaktige Greken: han slösar enorma resurser på den offentliga sektorn och lever därför "över sina tillgångar". Här ska det ju för det första sägas att det är en extrem högerståndpunkt att hävda att offentliga investeringar per definition är slöseri, men även om man godtar att världen ser ut så - att offentliga pengar alltid är bortslösade pengar - så håller inte resonemanget. Grekland lägger nämligen 42% av sin BNP på offentlig sektor, medan Sverige lägger 54% och Storbritannien lägger 50%.
Varför kallas då inte svenskar och britter för slösaktiga och tyskar för lata? Jo, för att kapitalismen i dessa länder inte har havererat.
Ännu...
På ett tag...
I dessa länder har man därför ännu inte behövt leta upp en förklaring som medvetet skjuter över ansvaret för det skedda på andra, svagare grupper än de verkligt ansvariga. De verkligt ansvariga? Ja, de där som jag hade velat se uppställda på ett grekiskt torg, du vet. De som beskattats så lite att statens finanser ser ut som en schweitzerost och ändå har fräckheten att roffa åt sig belopp motsvarande dubbla statsskulden genom korruption och sen lämnar skutan åt de knegare som sen pekas ut som lata.
Så det är inte bara i denna blogg, utan än mer i svensk, borgerlig massmedia som man sysslar med hatiska, föraktfulla skriverier. Skillnaden är möjligen att man där förväntar sig att bli tagna på bokstavligt allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar